academiahermonius.wordpress.com
oktobertimma [prosadikt]
laphroaigen på upphällningen och jag omsluter mig själv i mig själv. klockan snarkar på nattduksbordet medan starka stormbyar hamrar balkongräckets kvidande plåt. fönstrena ryser i vinden och läslampan kisar murrigt; dansande dammkorn demaskeras där som de likt snö faller över en sovande bok. orden surfar fritt på bränningarna innanför min panna, vilken veckar sig likt rullstensåsar av hud… under dessa inre böljeslag myllrar ett ordrikt korallrev ur vilket jag försöker fånga nya meningar i mina tankars hungrande nät.