Jag får erkänna att det var länge sedan jag läste något av Stina Oscarsson med någon behållning. Att hon var så uppenbart svårt sjuk gjorde att jag inte kunde ta mig förbi elefanten i rummet-känslan, lite samma sak som när en artist är djupt nere i ett drogmissbruk men ändå raglar runt på scenen.
